Region Jönköpings län anmäler en händelse till Inspektionen för vård och omsorg efter att en patient med känd lungsjukdom först vid fjärde vårdkontakten fick diagnosen blodproppar i lungorna.
Patienten, som sedan tidigare har KOL, sökte inledningsvis vård på sin vårdcentral på grund av tilltagande andfåddhet. Besvären bedömdes som en försämring av lungsjukdomen och behandling med kortison samt justerade inhalationsläkemedel sattes in. Trots detta förbättrades inte tillståndet varaktigt.
Sex dagar senare gjordes en ny bedömning vid vårdcentralen. Patienten hade fortsatt svårt att andas och upplevde smärta vid djupandning. Efter inhalationsbehandling skedde en tillfällig förbättring och antibiotika ordinerades. Ytterligare några dagar senare sökte patienten närakut med återkommande andfåddhet och nu även svullna ben. Även då gavs inhalation, vilket lindrade symtomen tillfälligt. Misstanke om hjärtsvikt uppstod och vätskedrivande läkemedel sattes in med planerad uppföljning.
När patienten ytterligare några dagar senare kontaktades för ny tid uppmärksammades att symtomen varit långdragna och krävt flera vårdkontakter utan bestående förbättring. Patienten remitterades då akut till sjukhus, där utredning visade förekomst av blodproppar i lungorna – ett allvarligt och potentiellt livshotande tillstånd. Patienten vårdades på sjukhus i fem dagar, skrevs därefter ut i gott skick och har påbörjat behandling med blodförtunnande läkemedel.
I efterhand bedömer regionen att patientens symtom vid de upprepade vårdkontakterna tolkades som försämrad lungsjukdom eller hjärtsvikt, trots att tillståndet inte förbättrades som förväntat. Det går inte säkert att fastställa när blodpropparna uppstod, men regionen konstaterar att mer omfattande undersökningar, såsom prover och EKG, borde ha genomförts tidigare för att klarlägga orsaken till andfåddheten.
Regionen har utrett händelsen, vidtagit åtgärder och lämnat ärendet vidare till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Rutiner ses nu över för att säkerställa att flera möjliga diagnoser alltid övervägs vid liknande symtom, särskilt när patienter söker vård upprepade gånger utan tydlig förbättring. Erfarenheterna ska spridas i utbildningsinsatser och medicinska arbetsgrupper, med särskilt fokus på bedömning av akuta andningsbesvär.
