Ett ungt Piteå hade säsongen som var höga berg och djupa dalar. Men framtidstro finns – det visar inte minst förlängningen av kontrakten med genombrottsspelarna.
När Mikael Aaro för några år sedan vände hem till Piteå igen så bröt han den långsamt nedåtgående spiral som klubben just då befann sig i. Två raka kvalserier blev det under Aaros styre och när han för ett år sedan lämnade som både tränare och sportchef så fanns det vissa farhågor om att det skulle gå neråt igen.
Ska man vara krass så gick det förvisso neråt säsongen som var. Ur ett resultatmässigt perspektiv. Två raka kvalserier blev till i år respass direkt i åttondelsfinal. Men då ska man veta att känslan de två kvalserieåren var att Piteå överpresterade en aning, man tappade en hel del bärande spelare till 24/25 och man hade en hel del ojämna prestationer under säsongen som var.
Så, nej. Jag tycker Piteå ska känna sig nöjda ändå med den senaste säsongen. Trots förluster av spelare som Linus Hedman, Carl Holmner Härgestam och Oscar Eriksson så lyckades ändå den nye sportchefen Anton Wallstén och den lika nye huvudtränaren Sebastian Fuchs få ihop detta på ett bra sätt.
Att spelarna tror på det kan vi redan slå fast. Unga genombrottsmän som Oscar Bramberg, Isak Holmström, Viggo Nordström och Oskar Lundkvist har bestämt sig för att stanna. Med tanke på att de alla lär ha en relativt snar framtid högre i seriesystemet och bör vara måna om sin kommande utveckling så är förlängningarna sannerligen ett kvitto på att Piteås verksamhet fungerar.
Hur ska man gå vidare nu då? Det vore lätt att hojta om fler värvningar från J20 Nationell med potential för liknande genombrott som Lundkvist och Bramberg fick omgående. Någon eller några såna lär nog komma. Men skulle jag agera rådgivare åt den sportsliga ledningen så skulle jag titta på lite mer rutin.
För trots att jag tycker man gjorde en bra säsong sett till förutsättningarna så går det inte komma ifrån att det var svajigt i Piteå. Defensiven höll inte och man. Var alldeles för beroende av ungtupparnas offensiv. Förvisso kommer dessa vara ett år äldre nu och mer stabila i sin leverans. Men jag tror ändå att laget skulle må bra av både rutin och balans.
Av de som inte finns på kontrakt just nu så har jag ändå några spelare som i min värld är ett måste att förlänga med. Det finns andra som inte kommer stå med här nedan, men tre stycken finner jag extremt viktiga för Piteå att behålla.
Henrik Claeson (b)
23-åringen flyger måhända under radarn på den stora scenen. Men den defensivt lagde backen är oerhört laglojal och kan döda mycket istid.
Oscar Nilsson (fw)
Det är lätt att bara titta på hans fantastiska passningsförmåga och spelsinne. Men Oscar Nilsson är även en uppskattad viktig del av laget som börjar samla på sig ett gäng matcher i tröjan nu.
Petter Mäkitalo (fw)
Oerhört rutinerad och viktig för ett ungt lag.
Jacob Sundin (fw)
Även här har det börjat ticka på med klubbrutin och även här går det att applicera epitetet ”Oerhört nyttig”. Given stomspelare.
Dessa adderat med de som redan finns i truppen på kontrakt tror jag kan få det att växa ytterligare under nästa år. Men då behövs det lite ytterligare ingredienser. Som jag nämner ovan så tycker jag att man bör titta på lite mer rutin. Redan ”färdiga” spelare som inte behöver någon inkörningsperiod i seniorhockeyn.
Marcus Nygren (mv), Falu IF
Den förre Modotalangen bommade en säsong på grund av skada innan han till den nyss avslutade säsongen plockades upp av Falun där han visade upp ett stabilt spel helt enligt med potentialen han har.
24-åringen har även tidigare rutin från Hockeyettan med spel i främst Wings på lån från Modo. Han har även hunnit med ett par matcher i Piteå tidigare.
Jag skulle bli oerhört förvånad om inte en majoritet av sportcheferna i ettan som just nu saknar en förstekeeper inte har hört sig för kring Nygren. Kommer han till en toppklubb, som Piteå har potential att vara, så kan detta bli nästa stora målvaktsgenombrott i tredjeligan.
Albin Thyni Johansson (b), KH Torun
Jag har förstått att Polen är en populär destination för skickliga Hockeyettanspelare. Att Albin Thyni Johansson skulle vända hem till Norrbotten och tredjeligan i Sverige efter två bra säsonger i den polska högstaligan med bra betalt känns som ett rejält långskott.
Men å andra sidan. Måhända att skyltfönstret upp mot allsvenskan är lite större för en potentiell toppback i Hockeyettan. Frågan bör definitivt ställas från de sportsligt ansvariga i Piteå.
Henning Rothsten (b), Borlänge
Fick ett litet genombrott ifjol, men hade en tyngre säsong i år. 23-åringen har varit hela seniorkarriären i Borlänge. Kommer det definitiva lyftet i karriären med en flytt? En rörlig back som kan flytta pucken upp i banan. I en bättre omgivning tror jag han kan utvecklas.
Mikael Taylan (fw), Huddinge
Från min sida var profetian att 21-åringen skulle sätta avtryck direkt när han klev in i ligan för Borlänge inför säsongen 23/24. Taylan har på intet sätt varit dålig eller någon besvikelse. Borlänge och Huddinge i all ära. Men det kanske är i ett lag för den övre halvan som Taylan kommer mer till sin rätt med sin luriga spelstil och förmåga att behärska många spelformer?
Emil Norberg (fw), Lindlöven
Är i det närmaste en garant för runt 20 pinnar per säsong, men har ett personbästa på 36 från sin tid i Köping. Stor och stark forward med mängder av rutin från Hockeyettan. Ledartyp som jag tror kan smälta in perfekt i det här gänget.
Det som straffade Piteå en aning säsongen som var var det faktum att det bara var ett fåtal som levererade framåt. Norberg har potentialen att bli en pusselbit som får fart på lagets så kallade ”secondary scoring”.