Debatten om järnvägen genom Tabergsdalen engagerar. Här publiceras nu en insändare av Kjell “Kjelvis” Johansson.

Jag blir nedstämd när jag tänker på att den livsnerv som järnvägen har varit och fortfarande är i Tabergsådalen kanske ska försvinna. Att man funderar på att förstöra det som hundratals arbetare slet hårt med i svårarbetad terräng. 

Järnvägen, och Tabergsån, möjliggjorde den kraftiga industrialisering som skedde från Månsarp till Hovslätt under åren 1895 till runt 1970 något som ledde till att dalen befolkades.

Långt före bilismen tid gjorde HNJ-linjen det möjligt för mängder av besökare att ta sig till det stora naturundret Taberg och för lokalbefolkningen att ta sig ut i stora världen. Utan denna järnvägslinje hade inte Turisthotellet i Smålands Taberg blivit uppfört, ett hotell som under 130 år varit mycket viktigt för trakten. Byggnaden, som uppfördes under våren 1896, finns kvar under namnet Hotell Taberg. 

Jag blir förbluffad när jag inser att man funderar på att, trots att belastningen på vägtrafiksystemet i och runt Jönköping är väldigt kraftig, lägga ner ett kommunikationssätt som inte konkurrerar med bilar om utrymmet. Borde man inte på alla möjliga vis underlätta för människor och varor att utnyttja ett spårbundet färdmedel?

Jag blir upprymd när jag märker hur många människor som höjer rösten för ett bevarande av järnvägstrafiken Värnamo-Jönköping.  Jag vågar tro att kommande generationer kommer att vara tacksamma för detta engagemang. 

Kjell ”Kjelvis” Johansson
Projektledare för Taberg 343, vandringsprojektet i Tabergsådalen